”Pappas baasi”
Robin håller på att göra om ett gammalt stall till ett garage som han kan skruva i under vintern. Nico stortrivs förstås i ”pappas baasi” eller rättare sagt, pappas garage. Han är lika bilintresserad som sin far så det här är ju förstås favoritplatsen just nu. Tänk att man bara behöver ett garage och en bil för att underhålla två pojkar. Hur enkelt som helst :)
Så här glad är man tydligen när man får fördriva tiden med Pappa :)
På begäran.
En läsare ville jag skulle kasta upp före och efter bilder. Sooo, here we go ;)
Här vägde jag då 43 kg. Kolla in mina smala ben och armar.
Här är jag 7 kg tyngre. Jag har mer kött på benen, mina armar är inte lika klena längre (syns dock inte så bra på denna bild) och små konturer av magrutor har börjat visa sig. Jag tycker personligen att jag ser mycket snyggare och mer välmående ut nu än jag gjorde förut. Missförstå mig inte, det är inget fel på att väga 43 kg. Inte alls! Men jag trivs bättre så här och det är ju trots allt huvudsaken.
Fitnesstukku.
Jag har ett litet paket från fitnesstukku vid posten. Det ska hämtas upp efter jobbet :)
Aminosyror som blandas i vatten och intas under själva träningspasset. Kul att testa på något nytt :)
Min fina jacka.
Spårlöst försvunnen :(
Jag har letat överallt. Det finns nog inget värre än när man har tappat bort något som man faktiskt tycker om. Det lustiga är att jag hade lagt jackan i bakluckan på bilen i lördags, och tog aldrig bort den därifrån. Men imorse då jag skulle hämta min jacka ur bilen var den borta. Jag fattar ingenting. Hur kan den bara försvinna sådär?
Var ska jag börja söka liksom?
At the office.
Precis här sitter jag och jobbar på dagarna. Bläddrar i mappar, knappar på datorn och dagdrömmer :)

Gymmet, var annars?
Hemma efter ett rygg och axelpass. Jag har tagit upp mitt gamla projekt, the famous chins. Fixade 7 st, så snart orkar jag väl 10 igen, förhoppningsvis. Jag får försöka öka på 1 st/vecka. Men det är så jävla tungt!
Chins för allt vad jag är värd!
Fight med boxningssäcken… jag fick tyvärr stryk.
Ska precis börja döda min rygg… typ.
Villavslutning.
Igår firades villavslutning. Jag och Robin hade varit till Halpa Halli under dagen och köpt en massa raketer och smällare åt Nico. Han var så förväntansfull. Så då kvällen närmade sig hoppade vi i bilen och körde iväg till min brors villa i Socklot. Där var det full fest. Det bjöds på kräftor och dessert vid långbordet. Och dricka fick man ta vid den ”nybyggda” baren. Verkligen skön stämning och bra organiserad fest. 10 poäng!
Nico var överlycklig. När de andra snapsade minttu-kakao fick han snapsa oboy. Och på tal om raketerna. Jag har aldrig sett min lilla kille ha sådan glimt i ögonen som när han fick börja skjuta raketer. Vilken lycka. När det smällde sa han ”PANG” och ”WOOOW” och hämtade genast en ny raket. Det var förmodligen den häftigaste kvällen på länge för honom. Min mamma kom och hämtade honom till villan en 11-tiden. Då ville han ännu inte åka hem utan han skulle bara skjuta mera raketer. Men sist och slutligen fick hon med honon hem. Det var en trött och glad kille som åkte därifrån.
Lite besviken på mig själv är jag för att jag lämnade minneskortet till kameran i datorn här hemma under kvällen. Så inte en enda bild kan jag bjuda på. Men roligt hade vi, och det är ju huvudsaken!
Mat.
Jag sa ju att jag har dålig fantasi när det gäller mat. Stekta kycklingstrimlor med grönsaksblandning idag igen. Men det är ju så gott!
Nam nam!
I fokus.
Min mage kommer att vara i fokus under hösten och vintern, därav den nya headern. Jag tänker träna den stenhårt och roligt ska det bli :)
Kvällspromenad.
Kom precis in från en kvällspromenad. Jag kände att jag behövde frisk luft men jag orkade inte med någon löpning. Så en promenad blev det, på 45 minuter, och vilket skönt väder. Det är ju hur varmt som helst ju! Sommaren kommer tillbaka :)
Nu ska jag bara slänga i mig ett kvällsmål och söka mig till sängs. Det är ju trots allt fredag imorgon.
Matlåda.
Ska så småningom börja göra i ordning morgondagens lunch. Det blir inget märkvärdigt. Stekta kycklingstrimlor med sallad. Jag hatar nämligen att fixa mat. Det måste vara något av det tråkigaste som finns. Dessutom har jag världens sämsta fantasi och tillreder alltid samma mat.
Som tur har jag ju Robin som gillar att kocka. Så det är oftast (läs: alltid) han som får stå vid spisen hos oss, och jag får duka fram bestick, glas och tallrikar på bordet. Utmärkt fördelning, om man bortser från att det är jag som får stå för disken efteråt.
Men nu blir jag nog tyvärr tvungen att slita mig från datorn och börja steka kyckling. BOOOOORING!









