Jag fick idag mina första sammandragningar för denna graviditet. Som om jag inte hade tillräckligt bekymmer med dessa under förra graviditeten. För de som inte vet så blev jag skickad till Tammerfors i tron om att jag skulle föda för tidigt då jag väntade Nico. Livmodertappen påverkades av mina sammandragningar och jag fick ligga på sjukhus i 10 dagar. Bricanyl var räddaren i nöden och lugnade ner magens kramper. Jag fick trots allt åka hem men var sängliggandes resten av graviditeten. Detta var i v. 28. Så ni kanske förstår min panik och min skräck för sammandragningar.

Jag ville ju självklart kolla upp så inte livmodertappen påverkas  av mina sammandragningar denna gång så jag ringde till HVC och fick en läkartid. Därifrån blev jag skickad till Vasa Centralsjukus för en ultraljudsundersökning. Men jag fick goda besked denna gång. Livmodertappen var inte alls påverkad. Tack gode gud!

Nu lyder receptet: Sova mera och stressa mindre.

Jag måste faktiskt erkänna att sömnen har fått lida de senaste två veckorna och jag har även stressat som en idiot. Jag är inte speciellt bra på att ta det lugnt. Här hemma ser jag hela tiden något som jag bara måste plocka upp, eller disk som bara måste diskas, och tvätt som bara måste tvättas osv. Jag kopplar aldrig av. Rastlös är jag också. Säger Robin att han ska iväg till Motonet efter någon bildel eller dylikt så ska jag självklart med. Bättre det än att sitta hemma och glo liksom. Men det är väl det jag egentligen borde göra när jag är gravid. Sitta hemma, ta det lugnt, koppla av och njuta. Istället har jag alldeles för mycket på gång hela tiden.

Så nu ska jag försöka att gå och lägga mig ännu tidigare på kvällarna. Unna mig en powernap på soffan vid behov. Undvika att fylla dagarna med en massa program som bara gör mig stressad. Alla måsten (förutom jobbet då) ska jag inte ta så allvarligt. Och jag borde även lära mig att säga: Nej!

Jag avslutar detta inlägg med: Chill out! För det tänker jag försöka göra :)