31 Augusti. Det datum som Nadine egentligen var beräknad till. Nu i efterhand är det skönt att hon kom ut 4 veckor tidigare så man har hela förlossningen över. För jag kan säga som så… jag skulle inte ha så stor lust att ligga på BB och föda just nu. Jag vill nog aldrig vara med om en förlossning igen. Jag tänker på förlossningen varje dag och funderar hur i helvete det kunde gå som det gjorde? Jag lär förstås aldrig få något svar på den frågan.

Som tur klarade ju sig Nadine bra trots omständigheterna. Inga problem har det varit fast hon kom för tidigt och jag tänker inte ens på att hon är en prematur baby. Hon är som vilken annan baby som helst. Äter, sover och skiter. Dessutom är hon så harmonisk på något vis. Inget extra gnäll eller skrik från henne och jag hoppas det fortsätter på samma vis framöver.

Eftersom att Nadine är så liten och har så korta ben så löste sig vagnproblemet ganska fort. Nico fick sitta i ”fotändan” och hålla i sig i styret och han var så nöjd. Han sa att vi ska gå ut på promenad varje dag nu framöver och det låter som en utmärkt idé i mina öron.

Min kondition är lika med noll och jag var genom svettig efter ett varv runt byn. Det märks att jag inte har motionerat på ca. 3 -- 4 månader. Jag har minsann en del att ta tag i för att komma i form igen. Här får man ingenting gratis!

Nico i fotändan och Nadine inne i vagnen. Perfekt!

Nico tjuvstartade med fredagsgodiset och fick en slickepinne som färdkost.

Idag ska jag göra ett nytt försök att gå på en vagnpromenad. Sist fick jag ju slänga i mig värktabletter när jag kom hem och det var ju inte speciellt roligt. Men nu har jag vilat och förhoppningsvis återhämtat mig bättre så jag hoppas det ska gå bra.

Jag har bara ett litet problem och det är var jag ska ha Nico. Han får hemskt gärna följa med men han orkar inte alltid cykla så långt som jag skulle vilja gå och det slutar med att han står och gråter någon km hemifrån och säger att han inte orkar längre. En syskonvagn skulle vara utmärkt.

Hur gör djur?

Min trötta familj i morse :)

Lyckades äntligen ta mod till mig och trycka igenom min piercing genom det trånga hålet. Verkligen oskönt! Jag tog ju bort piercingen i Maj på grund av graviditeten och min växande mage så hålet hade ju dragit ihop sig ganska rejält. Men nu är piercingen på plats igen. Efter lite svärande och mycket septidin ;) Snyggt blev det i alla fall!

Jag ska även beställa tid till en tatueringsstudio. Min första tatuering ska äntligen bli av. Men jag blir förstås tvungen att vänta tills dräneringshålet har läkt ordentligt för tatueringen kommer gå över där skorven sitter. Jag ska nämligen tatuera in Nicos och Nadines födelsedatum på min mage. Det jag ännu har på oklart är vilket teckensnitt jag kommer att använda men det löser sig senare. På bilden här under har jag snabbt ritat i paint ungefär hur det kommer att se ut.

Nu behöver jag tips på en bra tatuerare. Jag vill ha skarpa konturer, hållbar färg och raka linjer. Jag är otroligt pedant när det ska ”klottas” på min mage så det ska faktiskt göras ordentligt. Priset har ingen betydelse så länge det är professionellt och snyggt gjort.

Tänkte bara skriva att jag är totalt värdelös på att svara på kommentarer. I samband med att jag fick dottern och jag skrev min förlossningsberättelse så kom det så mycket gratulationer och kommentarer på en gång (både här och på facebook) så alla svar lämnade på hälft.

Men jag vill i alla fall tacka för alla de fina gratulationerna vi fått samt tacka för att ni tar er tid att skriva åt mig. Det värmer verkligen :)

En liten kommentar gör att bloggandet blir så mycket roligare, så fortsätt gärna att kommentera så ska jag försöka skärpa mig med att svara.

Idag har jag varit i kontakt med patientombudsmannen. Jag har berättat vad som hänt under min sjukhusvistelse och ska nu göra en skriftlig anmälan till tillstånds- och tillsynsverket för social och hälsovården. Samt en anmälan till patientförsäkringscentralen ska in skickas i hopp om att få någon slags ersättning.

Mitt ärende kommer att behandlas och gå igenom i Helsingfors så det kan ta 4 -- 6 månader innan jag får något beslut.

Jag får de blanketter som ska ifyllas hemskickade på posten inom de närmaste dagarna och när de kommit ska jag kontakta rådgivningen för att få hjälp med skrivandet.

Låt papperskriget börja!

Jag kunde inte hålla mig längre och var tvungen att lägga in en beställning från Fitnesstukku. När jag väl kör igång med träningen vill jag att allt jag behöver ska finnas i skåpet här hemma. Vassleproteinet kommer jag beställa senare för jag kunde inte bestämma mig för vilket jag skulle ta. Whey 100 som jag drack förr i tiden smakar så skit så jag klarar inte av att dricka det längre. Jag har istället använt syntha-6 som proteinpulver för det är gudomligt gott. Det är egentligen en måltidsersättare men jag tycker det har fungerat bra ändå. Så jag fortsätter med det tills vidare.

Observera att Super pump och BC+EAA ej bör intas om du är gravid eller ammar, så det får förmodligen ligga i skåpet en tid ännu.

De flesta som har fått barn kämpar länge med att få bort de sista graviditetskilona. Jag lider av ett annat problem istället. Jag magrar bort, och det är minst lika jobbigt. Efter förra graviditeten var jag ner i 43 kg och det får absolut inte hända igen.

Igår frågade Robin av mig vart jag håller på att försvinna och en kompis frågade även hur jag mår för att jag ser så anorektiskt ut. Så farligt är det nog inte men ändå !

Jag väntar bara på att jag ska få börja träna igen. När jag tränar så är jag mycket viktig med kosten. Dvs. att jag får i mig tillräcklig med mat för att kunna bygga muskler och på så vis äter 5 mål om dagen. När jag inte tränar däremot så slarvar jag oerhört mycket med maten. Jag glömmer helt enkelt bort att äta. Detta kombinerat med att jag pumpar mjölk ur brösten gör att allt ”extra” sugs ur min kropp.

Än så länge ser jag nog helt välmående ut men fortsätter det i samma stil så är det snart bara skinn och ben på mig. Jag måste verkligen ta tag i det här för utan mat orkar man ingenting, och med tanke på att jag har två barn att ta hand om så behöver jag all kraft och energi jag kan få. Kylskåpet nästa!

En närbild.

Något extra fett finns inte.

Min röv har helt försvunnit :(

Nadine somnade klockan 9 igår kväll och vaknade inte fören 7½ timmar senare och var hungrig. Då var klockan halv 5 på natten. Hon åt 80 ml mjölk och somnade om till klockan 8 i morse. För att vara tre veckor gammal tycker jag hon är riktigt duktig när det gäller nattsömnen. Jag hoppas verkligen att det håller i sig.

Idag ska även Nadine inskrivas vid rådgivningen. Det kommer en ”tant” hit som ska väga henne, mäta henne och bada henne. Det blir riktigt intressant att se hur mycket hon har gått upp i vikt och hur lång hon har blivit. För liten är hon inte i mina ögon längre.

Så här ser ärret ut 20 dagar efter operationen. Det syns ännu märken av agrafferna men det borde ju försvinna så småningom. Jag hoppas även att ärret i sig själv bleknar med tiden för nu är det ju väldigt rött. Dräneringshålen har fortfarande en skorv över sig så det blir intressant att se hur de börjar se ut inom en tid.

Jag läker sakta men säkert ;)

Seriöst?

Eftersom att Nadine har gått upp så bra i vikt och äter så pass stora mängder åt gången behöver jag inte längre väcka henne var tredje timme för att ge henne mat. Utan hon vaknar av sig själv då hon är hungrig och jag slipper därmed att ställa in alarmet flera gånger om natten.

Denna natt var ju minst sagt lyxig. Hon sov nonstop till klockan 5. Slurpade i sig 70 ml mjölk och somnade om. Kan ni förstå, en väckning på hela natten! Jag är super nöjd, och utvilad dessutom :)

Jag som var beredd på att få stiga upp flera ggr/natt som jag gjorde då Nico var liten. Han vaknade och skrek 8 -- 10 ggr varje natt och höll på så i ett halvår. Det var oerhört jobbigt. Jag gick på som en zombie på dagarna och var trött konstant. Bitterfitta med uselt humör var bara förnamnet.

Så jag hoppas ju verkligen att denna lilla dam fortsätter i samma stil och sover bra om nätterna. Sömnen är A och O för att min hjärna ska fungera och för att mitt humör ska hålls på relativt god nivå. Dessutom verkar ju tösen må bra eftersom att hon inte vaknar och skriker stup i kvarten. Fina saker!

♥ Sleeping beauty ♥

Nyvaken och osminkad i dålig webcam kvalité.

Min mage börjar sakta men säkert bli som förr. Ett år med träning till bara ;)

I morse klockan 08.00 fick vi besök från rådgivningen. Nadine skulle få sin navel putsad och hon skulle även vägas. Jag kan inte förstå att hon redan har blivit så stor. När vi tog hem henne från BB var hennes vikt 2080 g. Idag,  (2 veckor senare) väger hon 2520 g. Hon växer så det knakar och jag kan inte påstå att hon ser ut som någon prematur baby längre. Men om man jämför med Nico så är hon ju väldigt liten.

Dubbelhakan och de runda kinderna har dykt upp den senaste veckan :)

♥ Nadine och Nico ♥

Idag har det verkligen varit full ös. Jag steg upp klockan 08.00 och började söka fram papper till juni månadsmoms för firman som har lämnat på hälft. Jag har ju som sagt legat på sjukhus och inte orkat fundera över alla dessa ”måsten” som ska göras.
Då jag ändå var i farten så letade jag fram alla papper för Juli månad också. Två flugor i en smäll.

Vi 10-tiden åkte jag iväg till banken för att uträtta mera ärenden som lämnat på hälft. Jag beställde även ett nytt bankkort. Det gamla fick sig en omgång i tvättmaskinen och har slutat fungera. Så inom en vecka kan jag handla med bankkort igen. Lyxigt!

Efteråt åkte jag hem för att leka bagare. En sats med kokosbollar och en plåt med bullar. Jag hade nämligen bestämt mig för att åka iväg till ”jobbet” och hälsa på och då måste jag ju självklart ha något gott med mig. När bullarna var färdiga och lilla tösen hade fått mat så körde jag iväg till Munsala och bokföringsbyrån. Där blev det fika med arbetskompisarna och bokning av momsen. Äntligen är det fixat!

Före jag åkte hem till Oravais igen körde jag via Nykarleby för att hämta hem Nico som sovit hos sin mormor över natten.

Nu har jag då äntligen kommit mig hem efter en fullspäckad dag. En powernap på soffan skulle sitta fint. Den här dagen sög verkligen musten ur mig. Imorgon blir det en vilodag minsann!

Idag är en sämre dag. Jag vill bli mig själv igen. Återställd. Jag blir deprimerad av att hela tiden tänka på ärret från kejsarsnittet och vad jag inte får eller kan göra. Det känns som att jag inte kan göra någonting alls.

Jag gick ut på en vagnpromenad idag bara för att slippa sitta hemma och glo hela tiden men det var tydligen ingen bra idé. Det slutade med ett värkande sår så jag fick kasta in värktabletter när jag kom hem igen.

Jag hatar verkligen allt som har med kejsarsnitt att göra och när jag tänker på att jag aldrig mera kan föda vaginalt så blir jag ännu mer förbannad! (Ja, jag vet att jag har sagt att jag inte ska ha flera barn men det känns ändå för jävligt)

Nadine har på sig storebrors gamla babykläder och plötsligt ser jag bara en liten Nico framför mig. Det syns verkligen att de är syskon för precis så här såg Nico ut när han var liten. Riktiga kopior minsann!

Jag har inte haft möjlighet att springa i butiker och köpa en massa små rosa plagg åt henne, och de kläder som hon har fått som faktiskt är tjejkläder så är skitiga för tillfället. Så man tager vad man haver helt enkelt, och lika söt är hon ändå :)

Bara Robin kommer ihåg att köpa hem oparfymerat tvättmedel så ska jag tvätta upp alla hennes egna kläder. Men tills dess duger nog Nicos gamla kläder utmärkt. Jag tror dessutom inte att hon har så stor skillnad på om hennes kläder är blå eller rosa i den här åldern för klaga lär hon ju inte göra.